Löneskillnaden mellan kvinnor och män uppgick till 10,0 procent 2023, vilket är en ökning med 0,1 procentenheter jämfört med 2022. Kvinnors genomsnittliga månadslön år 2023 var 37 800 kronor, vilket alltså är 90,0 procent av männens 42 000 kronor. I ett längre perspektiv har löneskillnaden minskat med 6,4 procentenheter mellan 2005 och 2023. Från och med 2019 har dock löneskillnaden mellan kvinnor och män varit i princip oförändrad.
• Även om löneskillnaden ökade marginellt i hela ekonomin, ökade den varken i privat sektor eller offentlig sektor som helhet. I privat sektor minskade skillnaderna bland både arbetare och tjänstemän. I offentlig sektor ökade löneskillnaden något i regionerna och i staten, men alltså inte i sektorn som helhet. Att löneskillnaden trots detta ökar marginellt beror dels på att löneökningstakten varit högre i privat sektor (4,6 procent i privat sektor jämfört med 3,6 procent i offentlig sektor) och dels på att grupper med större löneskillnader har ökat i omfattning jämfört med grupper där löneskillnaderna är mindre. Till exempel så var en större andel av de anställda tjänstemän i privat sektor 2023.
• En viktig förklaring till att kvinnors och mäns genomsnittslöner skiljer sig åt är att arbetsmarknaden är könsuppdelad: kvinnor och män arbetar i stor utsträckning i olika yrken och dessa yrken har olika lönenivåer. Beaktas skillnader i yrkesval, ålder, utbildning och överenskommen arbetstid återstod år 2023 en oförklarad skillnad mellan könen på 4,8 procent.
• I rapporten beskrivs även skillnader mellan kvinnor och män i arbetad tid och arbetsinkomst. Jämför man kvinnor och mäns genomsnittliga arbetsinkomster var skillnaden 19,4 procent år 2022. Samma år var löneskillnaden mellan kvinnor och män 9,9 procent. Den huvudsakliga orsaken till skillnaden är att inkomsten beror på hur mycket man arbetar medan lönen inte påverkas av detta. I och med att kvinnor arbetade färre timmar än män blir skillnaden större i arbetsinkomst än i lön. Att kvinnors arbetade timmar är lägre än mäns förklaras framför allt av mer deltidsarbete och större frånvaro.
• Årets fördjupningsavsnitt beskriver omfattningen av arbete hemifrån och pendlingsavstånd bland anställda före och efter pandemin. Sverige har i ett europeiskt perspektiv haft en hög frekvens av hemarbete och det gäller även efter pandemin.
• Resultaten visar att förekomsten av hemarbete ökade under pandemin och därefter har legat på en högre nivå än före pandemin. Det är dock stora skillnader mellan olika yrkesgrupper; tjänstemän i privat sektor arbetar i större utsträckning hemifrån jämfört med arbetare.
• Bland tjänstemän i privat sektor så arbetar 63,8 procent av kvinnorna och 69,8 procent av männen hemifrån någon gång per vecka. Sett över hela ekonomin arbetar dock kvinnor hemifrån i större utsträckning än män.
• Det finns även stora skillnader regionalt, där hemarbete är vanligare i storstadsregionerna, särskilt Stockholm.
• I linje med ökat hemarbete har det skett en viss ökning av det genomsnittliga pendlingsavståndet. Särskilt bland kvinnliga chefer och i Stockholmsområdet. Siffrorna går endast till 2022 och det är inte säkert att ökningen är kopplad till hemarbete.