I rapportens första del redovisas hur de centrala kollektivavtalen utformats för att underlätta de lokala parternas arbete med lönefrågor ur ett jämställdhetsperspektiv. Medlingsinstitutet har studerat hur 101 centrala kollektivavtal är utformade för att underlätta de lokala parternas arbete med lönefrågor ur ett jämställdhetsperspektiv. Genomgången visar att nio av tio avtal innehåller bestämmelser om osakliga löneskillnader. Bestämmelsernas innehåll varierar mellan de olika avtalen när det gäller allt från omfattning till detaljeringsgrad.

Åtta av tio kollektivavtal i urvalet innehåller bestämmelser för att förebygga osakliga löne-
skillnader mellan kvinnor och män. Det kan handla om att lönesättningen ska ske utan diskriminering och att samma principer för lönesättning ska gälla för kvinnor och män. Det förekommer också formuleringar om att grundprincipen är lika lön för lika arbete av lika värde. Vissa avtal betonar att faktorer som påverkar den individuella lönesättningen ska vara könsneutrala, och att lokala parter därför kan behöva se över dessa faktorer.

Cirka sex av tio undersökta kollektivavtal beskriver hur osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män kan hittas och rättas till. De kollektivavtal som vi har studerat innehåller olika skrivningar om lönekartläggning. Vissa ger endast korta hänvisningar, medan andra beskriver konkreta metoder och hur lokala parter kan samarbeta. Avtalen betonar ofta arbetsgivarens ansvar, men kan även ange att arbetstagare och arbetsgivare ska arbeta gemensamt med kartläggningen.

Anvisningar som rör hur osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män ska rättas till handlar ofta om att dessa skillnader ska elimineras. I några avtal är parterna något mer precisa hur det ska gå till – ibland genom att upprätta handlingsplaner. Kollektivavtalen varierar också när det gäller tidpunkten för eventuella justeringar av osakliga löneskillnader mellan allt från omgående till inom tre år.

Genomgången visar också att åtta av tio kollektivavtal i urvalet har särskilda regler för hur föräldralediga ska behandlas vid lönerevision, där flera avtal klargör att föräldralediga ska ingå i de ordinarie lönerevisionerna. I vissa fall preciserar avtalet att löneökningen ska baseras på den individuella arbetsinsatsen före ledigheten, eller att den som varit föräldraledig under en längre period ska garanteras det centrala avtalsvärdet.

Anvisningar om jämställd kompetensutveckling förekommer i två av tio kollektivavtal i vårt urval. Det finns bestämmelser som särskilt lyfter fram att de som har varit föräldralediga länge kan behöva kompetensutveckling när de kommer tillbaka till arbetet.

Regeringsuppdraget fokuserar på hur centrala kollektivavtal stödjer det lokala arbetet med löner och jämställdhet. Det innebär att vår analys inte inkluderar det omfattande arbete som parterna bedriver vid sidan av kollektivavtalen för att främja jämställda löner, både partsgemensamt och inom respektive organisation. Rapportens resultat ska därför läsas utifrån att den endast belyser vad som framgår av de centrala kollektivavtalen – inte hela det stöd- och utvecklingsarbete som pågår inom ramen för partsmodellen.

I rapportens andra del redovisas vilka relativförändringar som har skett för olika yrken mellan 2014 och 2024. Under den tioårsperioden har mycket hänt på arbetsmarknaden. Utbildningsnivån bland de anställda har höjts, andelen av de anställda som arbetar deltid har minskat och andelen utrikesfödda av de anställda har ökat. För att nämnanågra exempel.

I början av den studerade perioden minskade löneskillnaderna mellan kvinnor och män, men sedan 2019 har de varit oförändrade.

Vid beräkningen av relativlöneförändringarna ligger fokus på de yrken som hade minst 10 000 anställda 2024. Totalt handlar det om 117 yrken med sammanlagt 3,5 miljoner anställda, vilket motsvarade ungefär 75 procent av de anställda.

Tjänstemannayrken har haft större löneökningar än arbetaryrken. Av de 20 yrken med minst 10 000 anställda som haft störst höjning av grundlönen är 19 tjänstemannayrken. Samtidigt finns det många tjänstemannayrken som haft en sämre löneutveckling än det yrke som använts som referens. Även bland arbetaryrkena finns de som förbättrat grundlönen gentemot referensyrket, men för merparten av dem har relativlönen försämrats. Flera av de mest kvinnodominerade yrkena har förbättrat sin grundlön i förhållande till referensyrket. Det handlar då främst om kvinnodominerade tjänstemannayrken.