Tre medlingar som stakade ut kursen

Det fanns initialt en hel del skepsis, från såväl fackförbund som arbetsgivarorganisationer, till inrättandet av Medlingsinstitutet 2000. Skepsisen resulterade i att parter träffade många förhandlingsordningsavtal för att undkomma Medlingsinstitutet.

– Man ska komma ihåg att det var en helt ny myndighet med helt nya förutsättningar och uppdrag. Föregångaren Statens förlikningsmannaexpedition hade mycket små personella resurser.

Det säger Claes Stråth, medlare i förbundsförhandlingar sedan 1994, regional medlare i Stockholms län 1994-2006 och generaldirektör för Medlingsinstitutet 2006-2015. 

För förlikningsmannaexpeditionen var arbetsfreden överordnad allt – det skulle bli avtal i princip till vilket pris som helst. I Medlingsinstitutets uppdrag betonas att samhällsekonomin trumfar arbetsfreden. Detta ledde i början till mycket diskussion i medlarkretsarna och det fanns olika uppfattningar bland medlarna. Vissa tyckte att även om det var Medlingsinstitutets uppdrag att verka för en väl fungerande lönebildning, så gällde det inte medlarna, berättar Claes Stråth.

– Några år efter jag slutade som generaldirektör sprang jag på en av de mer erfarna medlarna. Han berättade att han hade gett sin överrock ett namn – han kallade den för Stråth. Man kan tycka att det är ganska kul, men det stod förstås för en frustration. Han tyckte att jag hade styrt honom så mycket i hans medlingsuppdrag att jag var som en överrock.

2006 presenterade en statlig utredning en utvärdering av myndighetens första år – den konstaterade att parternas initiala farhågor inte hade besannats.

– Den viktigaste rollen i framgången spelade Anders Lindström som utsågs till myndighetens första generaldirektör. Det är en sak att läsa dikt i form av propositioner, en helt annan att omsätta den i praktiken. Anders såg en direkt koppling mellan Industriavtalet och den nya myndigheten, säger Claes Stråth.

Anders Lindström knöt till sig tre seniora rådgivare: Claes Stråth, Benne Lantz och Rune Larson. De var alla rutinerade medlare och dessutom opartiska ordförande (Opo)* inom Industriavtalet.

– Vi var alla fyra av den uppfattningen att det var bra att Opo också användes i det statliga medlingsväsendet. På så sätt fick vi till en kommunikation, inte bara organisatoriskt, utan också personellt mellan de båda. Men den uppfattningen delades inte av Industriavtalets parter, som krävde att om en Opo skulle ta ett uppdrag för Medlingsinstitutet så måste de först godkänna det, konstaterar Claes Stråth.

Tre medlingar som kom att definiera ”en väl fungerande lönebildning”

Medlingsinstitutet har i uppdrag att verka för ”en väl fungerande lönebildning”. Claes Stråth nämner tre medlingar som blev avgörande för att definiera detta begrepp där den konkurrensutsatta sektorn har en lönenormerande roll.

Den första medlingen var mellan Fastigo och Fastighetsanställdas förbund 2001.

– Där markerade vi för första gången hur vi tolkade Medlingsinstitutets roll. Upprinnelsen var att industrins överenskommelse innehöll en låglöneprofil. Fastighets hävdade att de också skulle ha en del av den. Vi medlare konstaterade att medlingen inte alls rörde en låglönegrupp och la ett förslag som vi ansåg stämde med industrins märke. Facket sa nej – de ville ha ett bättre bud – vilket vi sa nej till. Vår uppfattning var att ett nytt dyrare bud skulle kunna äventyra lönebildningen. Vi lämnade alltså ingen mer hemställan utan drog oss tillbaka, vilket tvingade parterna att själva göra upp, säger Claes Stråth.

Nästa ärende kom i avtalsrörelsen 2004 då Bankernas Arbetsgivarorganisation och Finansförbundet hade inlett förhandlingar innan industrins märke var satt.

– Vi medlare visste att den nivå som diskuterades inom industrin var lägre än den som bankarbetsgivarna redan hade sagt ja till och sedan fått ett varsel mot sig. Vi informerade om att vi skulle lägga ett lägre förslag än vad som låg på bordet eftersom vi ansåg att det högre budet stred mot märkesprincipen. Facket protesterade men drog ändå tillbaka sitt varsel och därmed var tvisten ur världen. Och parterna enades om att de skulle fortsätta sina förhandlingar efter industrin träffat sitt avtal.

Med detta agerande markerade medlarna att det var industrin som skulle vara lönenormerande på svensk arbetsmarknad.

–  Det här ledde till att centralorganisationen TCO, som Finansförbundet tillhör, skrev till arbetslivsminister Hasse Karlsson och riktade skarp kritik mot oss medlare och Medlingsinstitutet. Ministern bedömde dock att medlarna och Medlingsinstitutet hade agerat helt i enlighet med sitt uppdrag, säger Claes Stråth.

Den tredje medlingen rörde Seko och Sjöfartens arbetsgivareförbund.

– Vi insåg tidigt i medlingen att vi inte skulle hinna bli klara innan varslet om stridsåtgärder skulle bryta ut.  Så för första gången använde vi oss av den enda exekutiva makten som Medlingsinstitutet har nämligen möjligheten att skjuta upp stridsåtgärderna i upp till två veckor.

Parterna bad om att få fortsätta diskutera saker av mer teknisk art under ajourneringen, vilket medlarna gav ok till med tillägget att om de gjorde upp skulle de informera medlarna. När medlingen sedan återupptogs förstod medlarna genast att parterna faktiskt redan hade gjort upp.

Att skylla på medlare för en träffad överenskommelse har alltid varit en möjlighet för parterna, säger Claes Stråth.

– Efteråt fick jag höra att överenskommelsen var helt klar. Arbetsgivarsidan hade förvisso inte skrivit på men hade signerat en överenskommelse där lönenivån överskred märket. Arbetsgivarna vågade inte stå för att de gjort upp på en högre nivå utan de ville att medlarna skulle bära det ansvaret. Det gick vi förstås inte med på och det ledde till att de enligt uppgift fick en del problem inom Svenskt Näringsliv och arbetsgivarparten tvingades då att göra förändringar i överenskommelsen.

Intervjun med Claes Stråth äger rum i Medlingsinstitutets lokaler i ett rum som fått namnet ”Hemställan”.

– Jag tror faktiskt att det var mina medlarkollegor Rune Larson och Lars-Gunnar Albåge som kom på det ordet. I början undrade parterna vad i all världen en hemställan var. Nu vet alla att det är ett bud, ett förslag på lösning från medlarna, säger Claes Stråth.

* Opo: De opartiska ordförande går in och leder förhandlingarna mellan parterna som omfattas av Industriavtalet en månad innan förbundsavtalen löper ut.

2025 fyller Medlingsinstitutet 25 år. Det uppmärksammar vi bland annat genom en serie intervjuer med tidigare generaldirektörer, medlare, representanter från fackförbund och arbetsgivarorganisationer mfl. Fler artiklar finns under relaterade länkar.

Nyhetsbrev:

Håll dig uppdaterad om lönebildning, medling och statistik om lön och inkomst med Medlingsinstitutets nyhetsbrev. En gång i månaden, direkt i din inkorg.