Det är på sista dagen det händer

Janne Sjölin, med bakgrund som avtalsombudsman i fackförbundet Kommunal, har medlat i Medlingsinstitutets regi sedan 2004. Om man också räknar med uppdrag som han fått direkt från parterna har det under åren blivit ett 70-tal medlingar, uppskattar han.

Att han fortsatt i medlarrollen så länge beror framför allt på att han tycker att det är kul. 

– Det är kul att lära känna andra människor – i medlingar handlar det mycket om att sitta och vänta och då finns det tid till det. Det är också kul att komma på lösningar – att föreslå att nu gör vi så här. Sedan är det också smickrande att bli tillfrågad, att parterna vill att man ska medla, det ska jag inte sticka under stolen med. Självförtroende har jag aldrig haft brist på, men detta blir lite grädde på moset!

Under de dryga tjugo år som Janne Sjölin har medlat har en del förändrats, medan annat är sig likt.

– En ganska påtaglig förändring är att det inte finns så många fackpampar längre och det är på gott och ont. I medlingssammanhang är det nästan en nackdel skulle jag säga därför att de förhandlar inte har mandat att fatta beslut. Visst finns det de som har mandat, men det finns också de som måste springa och fråga andra utanför förhandlingsrummet om allting. Att sträcka fram handen för att säga att kan vi göra upp om det här är ovanligare än det var förr, säger han.

På arbetsgivarsidan upplever han att det är många förbund som har en stor omsättning på förhandlare.

– Det är inte sällan unga jurister och det är nytt folk varje år. Det gör att sakkunskapen ibland kan bli lite lidande – de företräder ett intresse som de inte har någon egen kunskap om. Förr i tiden var det vanligt att arbetsgivarsidan företräddes av någon som hade jobbat konkret med förhandling på Atlas Copco eller något annat företag.

Men frågorna som det tvistas om är desamma då som nu.

– Tvistefrågorna återkommer med viss regelbundet skulle jag säga. Jag har haft förmånen att medla en hel del på byggområdet och där har det alltid handlat om regelfrågor. Det är ofta sådana saker som stöter på patrull hos parterna, det är inte det som rör löner som man kanske kan tro.  Det viktigaste argumentet för att få någonting i en avtalsrörelse är ju att någon annan har fått det, konstaterar Janne Sjölin.

Vad är parterna överens om och vad är de oense om?

Att bena ut vad problemet egentligen är, är en av de första sakerna som en medlare behöver göra i en medling.

– Vad är parterna överens om och vad är de oense om? Ibland är de överens om saker som de tror att de är oense om. Ibland är det väldigt väl förberett och det är klockrent vilka frågor parterna behöver hjälp med att lösa, men det förekommer också att det är ganska dåligt förhandlat innan. Ofta är det tydligt vilka parter som har goda relationer utanför avtalsrörelsen och vilka som inte har det.

Janne Sjölin upplever att parterna som regel vill komma överens och att de är kreativa i sin strävan att göra det. Det är ovanligt att en part inte bidrar i medlingen. Men det behövs en viss tidspress.

– Vi medlare kommer alltid in när ett varsel är lagt och det är en press på alla, även på facket som har varslat. Tro mig, svensk fackföreningsrörelse vill inte strejka. I nio fall av tio är den bästa grogrunden för att komma överens den sista dagen innan stridsåtgärderna ska bryta ut. Facket vill gärna krama ur det sista ur förhandlingen – eftersom vi fick det där kanske vi kan få lite till? Det är sällan saker och ting är klara i god tid, säger Janne Sjölin.

Förtroende är allt i en medling, anser han.

–  Parterna måste ha respekt och förtroende för medlarna, annars går det inte. Jag har haft förmånen att introducera Medlingsinstitutets nya medlare i många år och då betonar jag att medlarna måste se upp så att de inte blir nyttiga idioter och låter en part utnyttja dem för sina egna intressen. Risken att det sker finns alltid.  Det har hänt att parter efteråt skyller på medlarna, för att lägga över ansvaret på dem för en ingången överenskommelse. Det har vi till exempel sett när det handlar om märket.  Arbetsgivarna är kanske beredda att gå med på mer om bara medlarna intygar att det är på märket, vilket man kan ha synpunkter på.

Att medla är att lyssna

Hur många personer som deltar i en medling varierar. Medlingsinstitutet utser oftast två, ibland tre, medlare i förbundsförhandlingar (avtalsrörelser).  

– En följd av det jag sa tidigare om att det finns få fackpampar är att en del parter i stället kommer med ett väldigt stort gäng till medlingen. Det är inte nödvändigtvis bra. Jag tror att i förhandlingsrummet där saker ska lösas ska det vara så få personer som möjligt – det gäller både parter och medlare. I vissa lägen blir det en mer öppen dialog ju färre man är.

Samtidigt, konstaterar han, hör fyra öron mer än två.

– Och det är viktigt att prata om öron därför att som medlare är det viktigare att lyssna än att prata. Att medla är att lyssna, påpekar Janne Sjölin.

2025 fyller Medlingsinstitutet 25 år. Det uppmärksammar vi bland annat genom en serie intervjuer med tidigare generaldirektörer, medlare, representanter från fackförbund och arbetsgivarorganisationer mfl. Fler artiklar finns under relaterade länkar.

Nyhetsbrev:

Håll dig uppdaterad om lönebildning, medling och statistik om löner med Medlingsinstitutets nyhetsbrev. En gång i månaden, direkt i din inkorg.