Det är inte på fikamöten vi får saker gjorda

Ett nytt huvudavtal om trygghet, omställning och anställningsskydd, ändrade konfliktregler och korttidsarbete.  Att det skett så många förändringar de senaste åren tror Mattias Dahl beror på en kombination av saker. Personliga relationer spelar en stor roll i alla förhandlingar – de som ska förhandla måste funka bra ihop och ha respekt för varandra. Det måste också finnas en vilja och ork att gå i mål.

– Den enskilt viktigaste grejen anser jag är att alla inblandade vill ta ansvar och förändra och ta det i mål. För det finns onekligen en lockelse i att inte göra något nytt. Det är så mycket jobbigare att förändra för det är då man får kritik och det är jobbigt. Så länge man inte skriver på något kan man säga vad man vill och fortsätta gnälla på varandra. I vissa förhandlingar ”måste” man ju komma överens, det behöver man ju faktiskt inte i de här förhandlingarna om nytt huvudavtal, konfliktregler eller korttidsarbete, säger han.

Den svenska modellen innebär att arbetsmarknadens parter själva reglerar de flesta arbetsvillkoren, i stället för att staten ska besluta om dem. Det är en modell som bygger på samarbete och förhandlingar mellan parterna. Den svenska modellen mår förvånansvärt bra, anser Mattias Dahl.

–Det är egentligen svårt att ha ett sådant system och beviset för det är att det bara är vi har det och Finland, Danmark och Norge har liknande. Många andra länder är avundsjuka på vårt system som innebär att de flesta anställda är med i facket och de flesta företagen är med i en arbetsgivarorganisation. Förhandlingar leder sällan till konflikter och det görs förändringar i kollektivavtalen som båda sidor – vad man än säger på presskonferensen efteråt – över tid tycker är bra. Vi har ett lugn och produktivitets- och reallöneökningar.

I Medlingsinstitutets uppdrag ingår att medla i arbetstvister och att verka för en väl fungerande lönebildning. Den senare uppgiften gav när det begav sig upphov till kraftig kritik från både arbetsgivare och fack – oron var stor över att det skulle innebära en ny statlig lönepolitik och där var erfarenheterna från tidigare decennier dåliga. Hur tycker Mattias Dahl att myndigheten har skött sitt uppdrag under de 25 år som gått sedan dess?

– Jag tycker att det har gått jättebra – det är ett imponerande arbete av en sådan liten myndighet. För det är en svår verksamhet att få ihop ekonomiskt och arbetsmässigt samt upprätthålla med ganska få skarpa verktyg i verktygslådan. Så det bygger ju på tillit och frivillighet.

Det saknas inte utmaningar

Att den svenska arbetsmarknadsmodellen mår bra i stort betyder inte att det saknas utmaningar.

– En konkret sådan är vikande medlemstal inom vissa LO- förbund. Det är djupt oroande för LO förstås, men även för oss. Risken är att vi får en svagare motpart som inte är riktigt lika relevant i dessa branscher. Relevansen är jätteviktig – det är stor skillnad om man representerar 90 eller 10 procent. Men också förutsägbarheten – har vi gjort en deal så vill vi ju veta att den håller.

Men det handlar också om att parterna hela tiden måste säkerställa att deras lösningar är relevanta för dagens medarbetare och företag och hitta kompromisser som funkar.

– Om inte vi levererar bra lösningar, varför ska medarbetare och företag vara medlemmar i våra organisationer och varför ska politiken outsourca makt till parterna?  Att få vara med och reglera ett så viktigt område som arbetsmarknaden – det är ju där allting av värde skapas i samhället. Om vi bara sitter och skriver debattartiklar och gnäller på varandra då kommer politiken plocka hem frågorna ganska fort, anser Mattias Dahl.

Svårt att hitta rätt EU-verktyg för svensk spik

Att Sverige har en speciell arbetsmarknadsmodell gör att det per definition blir lite svårt att baxa in den i ett system som har en annan modell, som till exempel EU.

– När EU adresserar problem så blir lösningen ofta, men inte alltid, svår att få in i det svenska systemet. Även om vi kan tycka att problemet är högst relevant och vi är för en lösning, så är det svårt att hitta rätt verktyg för EU:s lösning – spiken som vi måste slå in passar inte.

Sedan 2018 arbetar Svenskt Näringsliv, LO och PTK strukturerat tillsammans med EU-frågor.

– Med facit i hand kan vi säga att vi bildade Arbetsmarknadens EU-råd alldeles för sent. Det är något vi borde ha gjort på 1990-talet. Vi parter har ett stort ansvar att bli mer relevanta i europasamarbetet. Vi måste jobba mer ihop och vara mer på plats i Bryssel.

Själv har Mattias Dahl gått från att vara i Bryssel sällan till att vara där varannan vecka.

– Det är som med allt annat i livet, man kan prata eller man kan göra. Vi försöker göra mer och prata mindre. Då är det många timmar som ska göras i Bryssel och i de andra huvudstäderna. Det är egentligen inte svårare än att göra samma sak som vi gör i Sverige. Det blir inte så mycket gjort om man sitter på kammaren och skriver debattartiklar och gnäller. Man måste göra fotarbetet – träffa dina motparter, politiken, medlemmar och diskutera med media.

Det är inte på fikamöten vi får saker gjorda

Det största bekymret finns dock på hemmaplan.

– Det största problemet vi har nu är att svenska regeringar, oavsett färg och form, inte alls har varit så på tårna i arbetsmarknadsfrågorna som vi hade önskat. Vi behöver ett mycket närmare samarbete med regeringen för det är ju Sverige som är medlem i EU, inte parterna. Det är onekligen lite konstigt när regeringen åker ner till Bryssel och säger att vi har en svensk modell där parterna ”bestämmer allt”. Sedan kommer regeringen hem och vi får komma på fikamöten, förvisso trevligt, men det här är för viktiga frågor för det. Man kan inte säga att vi ska ha en svensk modell där parterna ska ha stort inflytande och så har vi inte det.

Politikerna och tjänstemännen må vara hur förträffliga och skickliga som helst, påpekar Mattias Dahl, men de är inte parterna.

– De tecknar inga kollektivavtal. Den svenska modellen har under väldigt lång tid byggt på att det är parterna som gör det. Vi har kunskapen och erfarenheten medan de inte har det. De kan då inte se alla nyanser och förstå alla effekter när direktiven ska implementeras som de har gjorts så blir det för mycket, det blir fel och det passar inte in i vårt system.

Han säger att parterna förvisso inte är helt exkluderade, men de är inte inne i processen så djupt som skulle behövas för att få ut de bästa lösningarna. Han vill se politiken göra ett vägval och bestämma sig för om man vill släppa in parterna eller inte.

– Vill man det så kan vi göra det bra, vill man det inte så har vi ett problem. Och då är det inte EU som ställer till det utan då är det vi själva som sätter krokben. Det måste finnas några som operativt faktiskt kan göra vissa grejer. Det är jättetrevligt med fikamöten – jag gillar fika – men det är inte där vi får saker gjorda, säger Mattias Dahl.

Nyhetsbrev:

Håll dig uppdaterad om lönebildning, medling och statistik om löner med Medlingsinstitutets nyhetsbrev. En gång i månaden, direkt i din inkorg.