Att axla ett ansvar

Camilla Frankelius har förhandlat i varje avtalsrörelse sedan 1994, först på Sveriges Farmaceuter och sedan på Sveriges Ingenjörer. Mycket har förändrats under dessa dryga trettio år.

–När jag började på Sveriges Farmaceuter fanns till exempel inte Industriavtalet, det kom ju först 1997. På den tiden fanns det en massa olika tillägg eller garantier i kollektivavtalen. Det var huggsexa vid förhandlingarna där man försökte roffa åt sig så mycket som möjligt, säger hon.

Nu går det mer ordnat till, mycket tack vare Industriavtalet, där Sveriges Ingenjörer är en av parterna. Övriga på den fackliga sidan är GS, Livsmedelsarbetareförbundet, IF Metall och Unionen. På arbetsgivarsidan återfinns Grafiska Företagen, IKEM, Industriarbetsgivarna, Livsmedelsföretagen, Gröna arbetsgivare, Teknikföretagen, TEKO och TMF.

–Samarbetet fungerar jättebra och det har fördjupats så till den grad att det nu har blivit en vana, konstaterar Camilla Frankelius.

Industriavtalet mer än bara ”märket”

Som bekant sätter Industriavtalet ”märket”, eller normen, för löneökningarna på svensk arbetsmarknad. Men det kanske inte är lika känt att avtalet handlar om mer än bara löneförhandlingar i avtalsrörelser. Parterna samarbetar också i andra frågor som till exempel utbildning och forskning, kompetensförsörjning och transporter med syftet att stäkra svensk industri.

Andra samarbetsområden är arbetsmiljö och jämställdhet.

– Vi har numera två permanenta arbetsgrupper för arbetsmiljö respektive jämställdhet och mångfald. Det är frågor som vi i avtalsrörelserna alltid lade yrkanden om tidigare. Vi har förädlat och fördjupat vårt samarbete och kan nu jobba med dessa frågor utan att behöva dänga yrkanden i huvudet på varandra. 

Men det är också mycket jobb.

–Industriavtalet är inte bara en klubb som man glider med i utan det kräver oerhört mycket jobb för att se till att det blir bra för alla inblandade. Man kan inte bara tänka på sig själv i det där, det handlar om att axla ett större ansvar.

Industriavtalets normerande roll har ibland ifrågasatts, men Camilla Frankelius upplever att detta varit närmast obefintligt de senaste avtalsrörelserna. Icke desto mindre behöver avtalet försvaras emellanåt.

– När inflationen var hög och vi hade medlemsmöten ute på företag var det medlemmar som tyckte att nu måste ni kräva massor för att vi ska få reallöneökningar och trumfa inflationen. Då gäller det att få dem att förstå vad det är som händer om man gör det och vilken roll Industriavtalet har spelat för att se till att det blivit reallöneökningar under många, många år, säger hon.

Arbetstiden den stora knäckfrågan

I denna avtalsrörelse är det inte främst lönenivån som har varit den stora stötestenen utan arbetstiden i olika former. Frågan om arbetstidsförkortning har fått mycket uppmärksamhet, inte minst på grund av politiska utspel.

– Att den har blivit så stor och viktig nu har för vår del handlat om att vi verkligen behöver visa att det är parterna som ska bestämma detta. Vi kan inte bara säga att vi ska göra det utan vi måste hantera frågan fullt ut och ta ansvar för att det faktiskt blir avtal som båda sidor kan bära hem.

Två andra arbetstidsrelaterade frågor som skapat gnissel i avtalsrörelsen handlar om ersättning vid övertid och mertid.

– Vi vill ju inte att EU ska bestämma hur våra lösningar ska se ut så då behöver vi definiera dem själva. Det förvånade mig faktiskt lite att arbetsgivarna var så ovilliga att hitta lösningar. Vi fick jobba väldigt mycket för att kunna lösa den frågan i avtalsrörelsen, konstaterar Camilla Frankelius.

Även om Sveriges Ingenjörer har väldigt få medlemmar som jobbar deltid, är frågan ändå viktig för förbundet.

– Våra medlemmar har ställt upp på andra som kanske inte har samma möjlighet att få jobba heltid fastän de vill och hur mycket betalt man ska ha om man jobbar extra. Sedan hade vi förstås andra frågor i avtalsrörelsen där andra förbund kunde hjälpa oss – det är det som är den fackliga styrkan.

Glöm inte bort alla fantastiska rapporter

En del i den svenska modellen är att Medlingsinstitutet, förutom att medla i arbetstvister, ska verka för en väl fungerande lönebildning. Med det menas bland annat att medlarna inte ska medverka till avtal som överstiger märket som sätts av Industriavtalets parter. När Medlingsinstitutet bildades år 2000  betonades att samhällsekonomin övertrumfade arbetsfreden, vilket gav upphov till ett nytt sätt att medla.

–Som förhandlare för Sveriges Farmaceuter var jag med i en av de allra första medlingarna efter det att Medlingsinstitutet bildats. Då fick vi verkligen känna av de nya nyporna! Vi tyckte att det var oerhört att Apoteket som hade gjort fantastiska resultat och som levde lite i sin egen bubbla, det här var på monopoltiden, skulle ”drabbas” av att andra hade bestämt att ingen skulle få högre löner än industrins märke, minns Camilla Frankelius.

Det har gått 25 år sedan dess – hur tycker hon att myndigheten har skött sitt uppdrag?

– Jag tycker att det har blivit väldigt bra! Jag uppskattar utvecklingen mot att de som förhandlat hos parterna efter pension fortsätter som medlare hos Medlingsinstitutet – det är så värdefullt att den erfarenheten och kompetensen tas tillvara. Sedan ska vi inte glömma bort alla fantastiska rapporter som Medlingsinstitutet tar fram och som vi som parter har stor nytta av i vårt arbete och kan falla tillbaka på och se hur det blev eller använda i förberedningsarbete. De är jätteviktiga, tycker jag!  

2025 fyller Medlingsinstitutet 25 år. Det uppmärksammar vi bland annat genom en serie intervjuer med tidigare generaldirektörer, medlare, representanter från fackförbund och arbetsgivarorganisationer mfl. Fler artiklar finns under relaterade länkar.

Nyhetsbrev:

Håll dig uppdaterad om lönebildning, medling och statistik om löner med Medlingsinstitutets nyhetsbrev. En gång i månaden, direkt i din inkorg.