Lugnet förklaras delvis av att bara ett mindre antal förhandlingar genomfördes på förbundsnivå. Totalt hade cirka 20 avtal, som omfattade 300 000 anställda, sin ordinarie utlöpningstidpunkt under 2021.
– Det är emellertid inte hela förklaringen till att stridsåtgärderna på arbetsmarknaden var få. Det har varit ett återkommande mönster de senaste åren och vittnar om parternas höga ambitioner att lösa svåra frågor innan det blir konflikt, säger Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo.
Under 2021 togs viktiga steg för att omvandla parternas LAS-överenskommelse till lag. LO bestämde sig för att ansluta sig till det nya huvudavtalet om trygghet, omställning och anställningsskydd, vilket är ett styrketecken för den svenska modellen.
Om det var lugnt på svensk arbetsmarknad så var det desto mer rörigt i den inhemska politiken, vilket kan ha påverkat den svenska modellen.
– Det är inte omöjligt att den politiska instabiliteten bidragit till att det svenska partssystemet har stärkts. När politiken inte lyckas skapa stabila förutsättningar för näringsliv och arbetstagare är det ganska logiskt att partssystemet försöker ta detta ansvar, konstaterar Irene Wennemo.
När det gäller lönebildningen så verkar pandemin inte ha påverkat Sveriges konkurrenskraft i någon större utsträckning. 2021 avslutades dock med att de genomsnittliga konsumentpriserna ökade betydligt snabbare än de genomsnittliga lönerna. Den främsta förklaringen var mycket snabbt stigande energipriser. En annan orsak var att löneutvecklingen bromsade in som en följd av kollektivavtalens lönerevisionstidpunkter.
– Om den förhöjda inflationen kvarstår kan det bli en utmaning för lönebildningen. Ännu så länge har de långsiktiga inflationsförväntningarna inte förändrats nämnvärt och den stigande arbetskraftsefterfrågan verkar hittills inte ha haft någon tydlig effekt på löneökningarnas storlek, säger Irene Wennemo.