Svenskt Näringsliv är den i särklass största huvudorganisationen för arbetsgivarorganisationer i den privata sektorn. Organisationen bildades 2001 genom en sammanslagning av Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivareföreningen. Vid årsskiftet 2025/26 var knappt 60 000 företag, som tillsammans sysselsatte närmare 2 miljoner anställda, medlemmar i något av förbunden inom Svenskt Näringsliv. Under 2025 har både antalet medlemsföretag och antalet anställda i dem minskat något. Minskningen gäller samtliga storleksklasser av företag med undantag av de med 250–499 anställda. Där ökade istället såväl antal medlemsföretag som antal anställda med drygt 5 procent.
Tabell 1 Svenskt Näringslivs medlemmar vid årsskiftet 2025/26
Svenskt Näringslivs medlemsföretag är i regel ganska små. 90 procent av dem har färre än 50 anställda och 98 procent färre än 250. Det är dock de stora företagen som sysselsätter flest personer. Drygt hälften av de anställda finns i de 2 procent av medlemsföretagen som har minst 250 anställda. De enskilda medlemsföretagen är anslutna till någon av de knappt 50 organisationer som är knutna till Svenskt Näringsliv. Merparten av medlemsorganisationerna är antingen arbetsgivarförbund eller förenar arbetsgivar- och branschrollen. Övriga är rena branschorganisationer.
Andra arbetsgivarorganisationer i privat sektor
Utöver de arbetsgivarorganisationer som ingår i Svenskt Näringsliv finns ytterligare ett antal arbetsgivarorganisationer i den privata sektorn. Tillsammans organiserar de cirka 16 000 företag med sammanlagt cirka 420 000 anställda. Störst av dem är Fremia, som organiserar företag och organisationer inom bland annat kooperation, civilsamhälle, idéburen välfärd och samhällsnytta samt medarbetar- eller partnerägda företag. Vid utgången av 2025 hade Fremia knappt 5 000 medlemsorganisationer med totalt 155 000 anställda. Jämfört med slutet av 2024 har antalet medlemsorganisationer minskat samtidigt som antalet anställda inom Fremia minskat något.
Tabell 2 Arbetsgivarorganisationer utanför Svenskt Näringsliv vid årsskiftet 2025/26
** Många frisörer är enmansföretag. Av de 4 439 företagen är 949 arbetsgivarföretag med 3 702 anställda
*** 1 januari 2025 lämnade fyra medlemsorganisationer med sammanlagt 13 000 anställda Sobona.
Källor: Respektive arbetsgivarorganisation
Sobona, som är den näst största arbetsgivarorganisationen utanför Svenskt Näringsliv, organiserar kommun- och regionägda aktiebolag, handelsbolag, stiftelser, ideella föreningar, ekonomiska föreningar och kommunalförbund. Under 2025 minskade både antalet medlemsföretag och antalet anställda i Sobonas medlemsföretag. Minskningen beror på att fyra medlemsorganisationer med sammanlagt 13 000 anställda lämnade Sobona 1 januari 2025.
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) är en medlems-och arbetsgivarorganisation för kommuner och regioner. Kommuner och regioner anställer cirka 1,2 miljoner arbetstagare. SKR förhandlar och tecknar kollektivavtal gemensamt med kommunala företagens arbetsgivarorganisation Sobona.
Arbetsgivarverket företräder cirka 250 statliga myndigheter, affärsverk och andra arbetsgivare med anknytning till det statliga området. Medlemmarna har cirka 290 000 anställda.
Offentlig sektor
Offentlig sektor har två arbetsgivarorganisationer.
Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, är arbetsgivar- och intresseorganisationen för Sveriges 290 kommuner och 21 regioner med sammanlagt drygt 1,1 miljoner anställda – cirka 75 procent av dem i kommunerna. Ungefär 75 procent av de anställda är kvinnor. Det är en politiskt styrd organisation. Styrelsen består av förtroendevalda från kommuner och regioner. SKR:s medlemmar finns bland annat inom hälso- och sjukvård, skola, kollektivtrafik, socialtjänst och äldreomsorg.
Arbetsgivarverket företräder 250 myndigheter, affärsverk och arbetsgivare med anknytning till det statliga området med 307 000 anställda. Antalet anställda har ökat med 9 000 jämfört med 2024. Lite drygt hälften av de anställda är kvinnor. Arbetsgivarverket bildades 1994 i samband med genomförandet av den arbetsgivarpolitiska delegeringen. Fram till dess var det Sveriges regering och riksdag som ansvarade för lönebildningen på det statliga området. Reformen innebar att arbetsgivarpolitiken delegerades till de olika myndigheterna och därmed hamnade lönebildningen på myndighetsnivå. De statliga arbetsgivarna blev obligatoriska medlemmar i Arbetsgivarverket, som fick uppdraget att samordna och utveckla den statliga arbetsgivarpolitiken, förhandla centrala avtal, ge råd och stöd samt företräda myndigheter i arbetstvister.