Industriavtalet är ett samarbetsavtal mellan facken och arbetsgivarna inom industrin som till exempel anger hur kollektivavtalsförhandlingarna ska gå till. Avtalet förutsätter att industrins avtal blir kostnadsnormerande för övriga kollektivavtal på arbetsmarknaden.

Det finns förstås andra faktorer som har betydelse för samhällsekonomin, men lönebildningen påverkar onekligen många direkta kostnader och därmed även förutsättningarna för bland annat sysselsättning, vinster och internationell konkurrenskraft.

Det finns en rad indikationer på att lönebildningen samspelat väl med den övriga samhällsekonomin sedan 1998:

  • Den genomsnittliga löneökningstakten har inte bidragit till för hög inflation. Om man tar hänsyn till produktivitetsutvecklingen, har löneökningarna inneburit att företagen i genomsnitt inte har behövt höja priserna mer än inflationsmålet.
  • Till skillnad mot tjugoårsperioden som föregick Industriavtalet var inflationen både stabil och dämpad fram till slutet av 2021. Inflationstakten var till och med för låg sett till målet på två procent. Detta gäller dock inte bara Sverige, utan de flesta andra europeiska länder också.
  • Den globala prisuppgången 2021–2023 har utmanat modellen med samordnad lönebildning och industrin som norm. Den svenska inflationsutvecklingen har dock inte stuckit ut jämfört med liknande länder.
  • BNP har vuxit mer i Sverige än i andra europeiska länder sett till hela perioden 1998–2023. Även sysselsättningsgraden har stigit till en ännu högre nivå ur ett internationellt perspektiv. Arbetslösheten är dock numera högre än i euroområdet och det finns tecken på att matchningen mellan arbetssökande och lediga jobb har försämrats över tid.
  • Med inflationen under kontroll har den jämförelsevis starka produktivitetsutvecklingen i Sverige inneburit att reallönerna ökat mer än i nästan alla andra liknande länder.
  • Högre reallöner och ökad sysselsättningsgrad har bland annat gjort att hushållens reala inkomsterhar stigit mer än bland hushållen i våra konkurrentländer.
  • Sedan 1998 har arbetskostnaderna per producerad enhet i näringslivet i genomsnitt ökat i samma takt som i euroområdet (utan att ta hänsyn till växelkursförändringar).
  • Eftersom kronan försvagats sedan Industriavtalets tillkomst 1997 har prisbilden blivit mer fördelaktig över tid. Den sammantagna exporten har därmed stått sig väl i den internationella konkurrensen.
  • Sedan millennieskiftet har stigande sysselsättning och reallöner kombinerats med att vinstandelen i näringslivet i stort sett har följt samma utveckling som i Europa.

Läs mer om lönebildningen och ekonomin i rapporten ”Löneläget december 2023” nedan.

Dokument:

Löneläget december 2023 (pdf, 1mb)

Länkar:

Prenumerera på Medlingsinstitutets månadsvisa nyhetsbrev (Get a Newsletter)