I somras fyllde Medlingsinstitutet 25 år. Det är nu ett kvarts sekel sedan Sverige brottades med stora lönebildningsproblem. Fyra år innan Medlingsinstitutet skapades höll Göran Persson, som nyvald partiledare för Socialdemokraterna och tillträdande statsminister, ett installationstal som till stor del handlade om att något måste göras för att få ordning på svensk lönebildning. Svensk ekonomi var vid denna tid långt ifrån återställd efter 90-talskrisens utmaningar.
Svaret på hans böner blev Industriavtalet. Strax efter att detta avtal kom till lades också ett förslag om att reformera Förlikningsmannaexpeditionen, som i lite olika skepnader hade funnits sedan 1906. Det var en mycket liten och ganska okänd myndighet, vars uppgift var att medla i arbetstvister. Entusiasmen för denna myndighetsförändring var inte stor. Många i partssystemet var minst sagt skeptiska till förändringen.
När Medlingsinstitutet tog sina första stapplande steg år 2000 möttes man av ett massivt misstroende. Det var möjligt att slippa myndighetens ingripande genom att sluta förhandlingsordningsavtal om medling i egen regi. Det gjorde många.
Jag skulle vilja hävda att Anders Lindström, Medlingsinstitutets första generaldirektör med bakgrund som ordförande i Sjöfolksförbundet, tog helt avgörande inriktningsbeslut för att denna myndighet skulle få den legitimitet som den faktiskt har idag. Genom historiskt goda relationer med fackföreningsrörelsen och arbetsgivarna kunde han lägga grunden till en framgångsrik verksamhet.
Både i de intervjuer som gjorts inför myndighetens firande och i det panelsamtal som organiserades i anslutning till firandet framkom det tydligt vilken avgörande roll han hade för att den nybildade myndigheten skulle bli framgångsrik. Tillsammans med Kurt Eriksson, som anställdes som chefsjurist, lade de grunden till en väl fungerande verksamhet som upplevdes legitim av arbetsmarknadens parter.
De byggde också upp en kår av medlare med bakgrund i partsvärlden som spelat en otroligt viktig roll för den återetablering av självreglering – utan politisk inblandning – som vi har idag. Anders Lindströms tid som generaldirektör blev början på en återgång till en väl fungerande svensk arbetsmarknadsmodell. Sen följde Claes Stråth och Carina Gunnarsson som generaldirektörer och de fortsatte på den inslagna och framgångsrika vägen.
Nu 25 år senare, är vi i ett läge där Medlingsinstitutet fortfarande behövs – skulle jag ändå vilja hävda efter årets 18 medlingar (19 om man räknar in medlingar i parters egen regi). Men medlingarna är färre och arbetsmarknadskonflikterna inte längre lika omfattande. Parterna tar helt enkelt ett större eget ansvar.
Varken Medlingsinstitutet eller Industriavtalet är lika ifrågasatta längre. De flesta förhandlingsordningsavtal som kom till för att slippa oss, är uppsagda. Och det är ytterst ovanligt att något fackförbund startar en avtalsrörelse med att säga att de ska ha mer än industrins märke.
Självklart är varje avtalsrörelse komplicerad. De två första av de tre stora avtalsrörelser som ägt rum medan jag har varit generaldirektör präglades av försvårande omvärldsfaktorer. Den första av pandemin. Den andra av den höga inflationen. I den tredje kom frågorna om arbetstidsförkortning och ersättning för övertid för deltidsarbetande att bli komplicerande faktorer som bidrog till flera medlingar. Alla avtalsrörelser har varit svåra på sitt sätt.
Kommande avtalsrörelser kan komma att präglas av frågor som vi kanske ännu inte känner till. Det enda som är säkert är att de inte heller kommer bli enkla. Det är helt enkelt utmanande att få förhandlande parter att lämna förhandlingsbordet ungefär lika nöjda eller missnöjda.
Sverige har skapat en modell för konflikthantering på arbetsmarknaden som väcker ett internationellt intresse. Att ha så få arbetsmarknadskonflikter som Sverige de facto har väcker avund i många länder. När saker fungerar bra är det lätt att glömma bort hur mycket arbete som ändå läggs ned för att få detta att fungera i arbetsgivarorganisationer, i fackförbund och bland våra erfarna medlare. Goda resultat bygger oftast på hårt arbete.
Irene Wennemo, generaldirektör Medlingsinstitutet
Relaterade länkar
Nyhetsbrev:
Håll dig uppdaterad om lönebildning, medling och statistik om löner med Medlingsinstitutets nyhetsbrev. En gång i månaden, direkt i din inkorg.