Industriavtalet kom bland annat till för att hantera risken för ökad inflation och syftade till att Sverige inte återigen skulle dras in i en destruktiv pris- och lönespiral. Svenska löner skulle hädanefter utvecklas i takt med lönerna i våra viktigaste konkurrentländer.

Men efter 1997 kom inga inflationschocker. Istället präglades perioden av ett oväntat lågt globalt pristryck. Modellen behövde aldrig testas i detta avseende, även om det inte varit brist på andra utmaningar. Efter covid-19-pandemin och krigsutbrottet i Ukraina ökade emellertid inflationen i hela världen. Inför förra årets avtalsrörelse tickade inflationen uppåt varje månad. Hur detta skulle påverka parternas agerande var ingen självklarhet, modellen till trots.

Redan hösten 2022 kom de första signalerna på hur svenska fackföreningar såg på inflationsuppgången. De stod fast vid att lönebildningen skulle utgå från inflationsmålet på två procent, och inte från den faktiska inflationen under en viss given månad eller reallöneutvecklingen under den föregående avtalsperioden. I vissa andra europiska länder har fackföreningar tvärtemot hävdat att de aldrig kan kräva mindre än vad som räcker för att upprätthålla reallöneökningar.

Arbetsgivare och fack inom industrin blev under våren 2023 överens om det högsta märket hittills sedan Industriavtalets tillkomst. Samtidigt låg det långt under inflationstakten, som toppade på strax över 12 procent några månader innan avtalsförhandlingarna skulle slutföras. Resten av arbetsmarknaden skulle emellertid också teckna nya avtal.

Nivån på löneökningarna i industrin fick ett brett genomslag. I snabb följd efter industrins märkessättning blev pappersindustrin, handeln, besöksnäringen, stora delar av transportsektorn och delar av byggsektorn överens utan varsel om konflikter. April 2023 var en unik månad för oss. Aldrig tidigare har så många stora avtal kommit på plats utan att det behövts medling.

Sedermera krävdes det dock insatser från Medlingsinstitutets medlare. Ett antal av dessa medlingar var kopplade till den låglönesatsning som var en del av industrins märke. Under det första året i avtalsperioden skulle lägstlönerna öka. Under det andra avtalsåret skulle det, för LO-förbundens del, ske en låglönesatsning.

Sammantaget låg antalet medlingar på en något högre nivå än under den förra avtalsrörelsen, men det var något färre än under en genomsnittlig sådan. Det som var annorlunda, jämfört med tidigare, var att medlingar företrädesvis förekom på relativt små avtalsområden. När det gällde stora avtal klarade parterna att bli överens utan varsel och medling. I endast ett fall utbröt stridsåtgärder.

Under året har också lokala tvister rönt stor medial uppmärksamhet. Dessa handlar företrädesvis om arbetsgivare utan kollektivavtal. Denna del av Medlingsinstitutets verksamhet berör vanligtvis relativt små företag. Under förra året lades varsel mot två stora bolag: Klarna Bank och TM Sweden (Tesla). I det senare fallet har konflikten brutit ut och lett till ett, med svenska mått, högt antal förlorade arbetsdagar i strejk och ett stort antal sympatiåtgärder.

Trots dessa medlingar och konflikter måste förra året ses som en stor framgång för den svenska lönebildningsmodellen. Om löneökningstakten hade hamnat betydligt högre hade den kunnat bidra till en flackare inflationsnedgång. Efter att de första avtalen slöts har inflationen sjunkit i relativt snabb takt. Det beror delvis på att inflationen minskar i hela världen. Den svenska lönebildningen har dock också bidragit till nedgången.

Under den senare delen av hösten upphörde reallönesänkningarna, om man bortser från effekten av den höjda räntan, och vändes i en försiktig uppgång. Om inflationen fortsätter ned, vilket många prognoser pekar på, och återigen hamnar nära inflationsmålet kommer det bidra till att reallönerna kan återhämta sig. Den väl fungerande lönebildningen har också bidragit till att Riksbanken inte behövt höja räntan lika mycket som de skulle behövt göra om den fungerade sämre.

Med facit i hand så klarade lönebildningsmodellen testet. Självklart kommer utmaningarna för modellen inte vara slut. Varje avtalsrörelse medför nya påfrestningar. Vi kommer antagligen fortsätta att hävda att ”det aldrig varit svårare än just i år”. Denna gång skulle jag dock vilja påstå att det faktiskt var sant.

Irene Wennemo, Generaldirektör Medlingsinstitutet

Länkar:

Fler blogginlägg från Irene Wennemo

Nyhetsbrev:

Prenumerera på vårt månadsvisa nyhetsbrev. Fyll i din e-postadress nedan. Dina uppgifter används enbart till utskick av nyhetsbrevet.