I de flesta andra länder i Europa utom i de nordiska finns det lagstiftning om lägstalöner. Staten kan lagstifta om vilken lägsta lön som gäller. Det är också vanligt att fack och arbetsgivare i en bransch förhandlar fram löner i kollektivavtal som sedan ”allmängiltigförklaras” av staten och då gäller alla i branschen. Lagstiftade lägstalöner kallas ofta minimilöner. I Sverige är det arbetsmarknadens parter – alltså fack och arbetsgivarorganisationer – som har ansvaret för lönebildningen, inklusive förekommande lägstlönenivåer och olika slags ersättningar. Det finns ingen lagstiftning om lön, men däremot viss lagstiftning med bäring på lönesättning. Det handlar då om lagregler som syftar till att förhindra en lönesättning som är diskriminerande på grund av t.ex. kön eller som missgynnar t.ex. föräldralediga.
EU:s så kallade minimilönedirektiv (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2041 av den 19 oktober 2022 om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen) innebär inte några krav på att införa lagstadgade minimilöner. Däremot måste alla medlemsländer vartannat år rapportera in viss data och information som rör minimilöneskyddet och lägstalönerna. I Sverige är det Medlingsinstitutet som har i uppdrag att skicka de här uppgifterna till EU-kommissionen. Den första inrapporteringen gjordes i slutet av september 2025. Rapporteringen har tagits fram tillsammans med en expertgrupp med representanter från arbetsmarknadens parter.