Hur medlar man, Claes?
Annab och Therese, då i första årskursen på Globala gymnasiet i Stockholm intervjuade Medlingsinstitutets chef Claes Stråth i juni 2008:
- Hur länge har du haft jobbet och vad går det ut på?
- Jag började den 1 september 2006 och den här myndigheten har tre uppgifter:
- Medla vid konflikt eller risk för konflikt på arbetsmarknaden. Det är konkret, det syns i tidningen. Vi skickar ut ett pressmeddelande när vi utser medlare.
- Verka för en väl fungerande lönebildning. Mycket handlar om att informera. Vi ska få parterna på arbetsmarknaden att förstå att de har ett ansvar när de träffar sina kollektivavtal så att de inte blir för höga. Om parterna träffar avtal som blir för dyra är det risk att Riksbanken höjer räntan för att kyla ner hela ekonomin och det kan leda till ökad arbetslöshet. Det är en balansgång – att förmå dem som har makten att se till samhällsekonomin så att problem inte uppstår.
-Vi är ansvariga för Sveriges officiella lönestatistik. I samråd med dem som använder statistiken beställer vi en statistik som behövs. Den publiceras på vår hemsida, www.mi.se och på www.scb.se
- Hur kommer det sig att du valde det här yrket?
– Det är inte något riktigt yrke på det sättet. Skälet till att jag har det här jobbet just nu är att jag arbetat med arbetsmarknadsfrågor i många år. Jag var länge förhandlare på en arbetsgivarorganisation. När jag hade slutat där fick jag frågan om jag ville bli medlare. Det tyckte jag lät kul, så jag började att arbeta som medlare, att vara den som går in och ansvarar för en viss konflikt. Så det har jag hållit på med sedan mitten av 90-talet. Jag hade kunskap och erfarenhet och var väl känd i branschen. Så småningom fick jag frågan om jag ville bli chef för den här myndigheten. Som chef deltar jag inte i de konkreta medlingsuppdragen. Min uppgift är bland annat att tillsätta medlare och se till att det finns medlare.
- Vad hade du för utbildning från början?
– Jag är utbildad socionom, läste i Göteborg, sedan började jag arbeta i den kommunala sektorn och kom så småningom till Kommunförbundet i Stockholm.
- Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dej?
Jag har nog aldrig någon vanlig arbetsdag. Vad gäller arbetstiden så arbetar jag inte åtta till fem, det kan bli när som helst. Och arbetsveckan har inte fem dagar utan sju, det beror på mej själv och på omständigheterna. Väldigt mycket av det jag gör handlar om att träffa folk, att prata med folk och vara ute i olika sammanhang.
- Vad är det du gillar allra bäst med jobbet?
– Det är nog att bidra till lösningar. Jobbet innebär att man möter rätt mycket av irritation och frustration och folk är förbaskade på varann när en medling inleds. När man sedan löser problemet brukar alla bli glada.
- Det sämsta då?
– Det vill ju aldrig ta slut, alltså jag är ju aldrig riktigt ledig.
Om jag inte bestämmer mig och åker bort utan tidningar och radio och mobil. Annars läser jag alltid tidningen med speciella ögon och tänker: hur påverkas det som vi håller på med. När jag läser uttalanden.. eller det finns politiker som driver fram krav på olika saker då kopplar jag det till mina arbetsuppgifter och tänker hur kommer detta att påverka oss. Men det passar mej bra att ständigt vara på väg mot något nytt, inte sitta still och förvalta och göra det samma som jag vi gjorde i går.
- Vilket var det intressantaste uppdraget som du arbetat på här?
– Det är lätt att fångas av det man håller på med, just nu skapar vi förutsättningar för att klara uppdraget att ansvara för den officiella lönestatistiken ännu bättre. Vi är alltså ansvariga för lönestatistiken och det har varit rätt mycket surr om de här frågorna. Nu är vi på väg att hitta lösningar så att vi ska klara av den uppgiften bättre.
- Hur påverkar Medlingsinstitutet över huvud taget?
– Det är svårt att bedöma. Det finns en massa olika krafter som verkar åt olika håll. Vi är en ganska ny myndighet, men vi har fått ett större inflytande än man trodde när vi kom till. Det beror inte på att vi har en massa vapen, för det har vi inte. Det gäller att medverka på ett sätt som omgivningen tycker är OK, det är en balansgång. Det är en massa organiserade intressen. I massmedia ser man hur de fackliga organisationerna driver sina krav, men det är lika mycket arbetsgivarorganisationerna som har uppfattningar.
– Vad är skillnaden på då och nu?
– Det fanns en statlig myndighet – Statens förlikningsmannaexpedition – som var ansvarig för medling. Men de medlare som arbetade för den skulle först och främst mäkla fred, arbetsfred. Vi ska verka för en väl fungerande lönebildning också, står det i vår instruktion. Vi måste balansera de här intressena. Förut var det bara arbetsfred, då gick det lätt att mäta resultatet. Vi har alltså två uppgifter som ska vägas mot varandra. Och enligt de regler som styr oss är det den väl fungerande lönebildningen och ansvaret för samhällsekonomin som ska väga tyngst.
- Vad betyder Medlingsinstitutet för oss ungdomar?
– Det är arbetsmarknadens parter som avgör de villkor som finns på arbetsmarknaden genom sina kollektivavtal och sina förhandlingar. Där spelar vi en roll, inte så att vi talar om vad det ska vara för lön för olika åldrar eller så. Det vi gör är att vara samtalspartner om vad som kan vara rimliga villkor. Men ansvaret för arbetsmarknaden ligger på parterna. Det finns väldigt många parter på arbetsmarknaden. Att det finns så många är en av orsakerna till att Medlingsinstitutet får en roll.
Det finns alltså ungefär 110 organisationer, fackens och arbetsgivarnas. Alla driver de sina krav, därför kan vi spela en roll. Om det bara hade funnits två parter hade de förfogat över alltihop och vi hade haft mindre möjlighet till inflytande.
– Tycker du att Medlingsinstitutet har för lite makt eller för mycket?
– Jag tror inte att vi ska ha mer makt. Det faktiska inflytande vi har beror på hur vi agerar och hur parterna ser på den roll vi har. Jag tror inte att vi är betjänta av att få mer makt, utan vi ska använda den som finns i dag. Det finns de som menar att man ska lägga mer maktbefogenheter hos Medlingsinstitutet, men det tror jag inte är någon bra idé.
– Har ni gjort det ni ska?
– Ja det tror jag. Det är lätt att styrka vad vi har gjort när det gäller medling, det kan man mäta. Antalet konflikter, blockader och strejker går också att mäta. Den delen tror jag, objektivt sett, har fungerat väl de här åren, även om arbetsgivarsidan är mer kritisk.
– När det gäller den andra uppgiften, att verka för en väl fungerande lönebildning, är den allmänna uppfattningen – åtminstone fram till 2007 – att det har varit en väl balanserad utveckling som har lett till en reallöneutveckling så att alla fått mer kvar i portmonnän när de nya avtalet trätt i kraft. Vi har också en industri som konkurrerar väl på världsmarknaden. Sverige är ju väldigt beroende av att vi har en exportindustri. Vi är ett litet land med extremt stor verksamhet på exportsidan. Det gäller att vi kan behålla vår position.
– Finns det någon annan myndighet som arbetar på samma sätt som ni?
Nej vi har en alldeles speciell roll. Arbetsmarknaden är ju en arena där olika uppfattningar står mot varann. Man har rätten att tillgripa stridsåtgärder, man har alltså rätt att avsiktligt skada den andra parten ekonomiskt, det är syftet med strejk eller lockout.
– Hur medlar man, vad är det man gör?
– Att jobba som medlare är en förtroendeuppdrag. Man tillsätter medlare för att det finns en avtalstvist av något slag. Det kan vara rätt så beskedligt, att parterna kommer till oss och ber oss tillsätta medlare för att de inte kommer fram på egen hand, alltså utan att det varslats om stridsåtgärder. Det kan också ha lagts varsel om omfattande stridsåtgärder. Då är det uppjagade stämningar.
– De som får uppdraget att medla får det för att vi har förtroende för de personerna men också för att parterna har det. Det är viktigt att man sedan förvaltar förtroendeuppdraget genom hela medlingen. Man måste alltså agera diplomatiskt och se till att man inte stöter sig med någon av parterna.
– Rent praktisk går det till så att man börjar en medling med att presentera sig om man inte redan är känd för parterna. Sedan ser man till att parterna förklarar vad tvisten gäller. Ganska ofta har det framställts i massmedia som om tvisten bara gäller en sak, till exempel lönen, men det kan väldigt ofta finnas andra frågor som man också tvistar om. Det kan också röra sig om personliga relationer mellan dem som har förhandlat.
– Man bygger upp förtroendet och får kunskap. Så småningom börjar man skissera en lösning för parterna. Ibland presenterar man hela lösningen för parterna eller åtminstone för den ena parten, ibland kommer man med ett färdigt förslag. Ofta är det så att man lägger ett första förslag, man trevar, man plockar fram vilka frågor som man tänker presentera en lösning på och vilka som man inte tänker ta upp. När man vet var parterna står kan man lägga det som brukar kallas slutbud, officiellt heter det slutlig hemställan. Förhoppningsvis säger parterna ja och då tackar man för sej.
– Ofta är parterna mycket tacksamma för att man ställt upp och engagerat sig och hjälpt till att få fram en lösning. När man väl är färdig med en medling möter man oftast uppskattning av parterna, det är en belöning. Men inte alltid.
– Vad behöver man för utbildning för att bli medlare?
– Det finns ju inte några formella krav och inte heller några reella krav. Det handlar mycket om personer. Tidigare, fram till mitten av 90-talet, var medlarna ofta politiker och landshövdingar och högre statstjänstemän.
– Nu har de mer en bakgrund som partsföreträdare, alltså från ett fackförbund eller arbetsgivarorganisation. Nu är medlarna i huvudsak tidigare proffsförhandlare. De blir medlare sedan de pensionerats från sina ordinarie jobb.
- Hur tror du att Medlingsinstitutet ska se ut om tio år?
– Det beror på hur lagstiftningen ser ut då. I dag bygger den mycket på vad parterna tycker. Om vi går tillbaka till år 2000 när Medlingsinstitutet bildades hade regeringen fört regelrätta förhandlingar med parterna om vilken roll som MI skulle ha. Man lyssnade på viktiga parter och förde fram ett lagförslag som de tyckte var OK. Så det beror på vad parterna vill om tio år. Om uppgiften att verka för en väl fungerande lönebildning finns kvar så tror jag att den kommer att se ut som i dag.