Om boken Nio perspektiv på jämställdhet
Från Journalistförbundets hemsida:
Felaktiga uppgifter
i Medlingsinstitutets jämställdhetsbok
– Kritiken motiveras utifrån felaktiga uppgifter.
Det skriver Journalistförbundet i ett brev till Medlingsinstitutet,
som gett ut antologin ”Nio perspektiv på jämställdhet”
Arbetsrättskonsulten och forskaren Eberhard Stüber kritiserar i ett kapitel om facklig talesrätt i Jämställdhetsnämnden bland andra Journalistförbundet för att inte ta ansvar för jämställdhetslagens bestämmelser i dess helhet utan driva jämställdhetsärenden ”som en hävstång i det traditionella förhandlingsspelet för att försöka höja medlemmarnas löner”.
– Vi ifrågasätter inte Eberhard Stübers rätt att debattera och driva jämställdhetsfrågor, men vi ifrågasätter hans sätt attgöra det utifrån ett tunt underlag och bristfällig research, skriver Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén i brevet och pekar på tre direkta sakfel i hans text:
1) Det talas i beskrivningen av ett fall på Nya Wermlands-Tidningen om att ”det sedan några år tillbaka fanns en lokal samverkansgrupp där tre fackliga organisationer ingick.” Någon sådan grupp fanns inte. Inför varje ny lönekartläggning har en grupp etablerats, i vissa fall med samma företrädare och i vissa fall med nya. Utöver detta har det förekommit enstaka möten/samtal mellan journalistklubbens företrädare och företrädare i HTF (numera Unionen) och Grafiska Fackförbundet, men inget kontinuerligt organiserat samarbete eftersom det i stort sett inte har funnits något lokalt fackligt arbete inom de andra organisationerna. Journalistklubben vid företaget, och Journalistförbundet, har i samarbete med HTF centralt försökt medverka till att få igång lokal facklig verksamhet bland HTF-medlemmarna. Bl a för att lättare kunna samarbeta om gemensamma frågor, t ex lönekartläggning. Alltså raka motsatsen till den avtalsegoism som Eberhard Stüber hävdar har präglat det fackliga arbetet.
2) Eberhard Stüber skriver också att ”på central nivå hade det sedan 2004 funnits en partsgemensam grupp vars uppgift var att ge närmare vägledning vid tillämpning av kollektivavtalet samt frågor kring årlig lönekartläggning. Arbetsgruppen hade dock misslyckats i sina ambitioner att nå samsyn.”Detta syftar på en arbetsgrupp de centrala arbetsparterna emellan för att diskutera olika tolkningar av löneavtalet, men frågor om lönekartläggningar ingick inte i uppdraget. Målet var i stället att lösa upp olika knutar och försöka ersätta parternas olika tolkningar av löneavtalet med gemensamma. Även om arbetsgruppen fick ett vidsträckt mandat att lägga till frågor blev lönekartläggningar aldrig något centralt tema. När arbetet i gruppen avbröts var det till följd av att andra kontakter mellan Journalistförbundet och Tidningsutgivarna hade havererat.
3) Ett AD-ärende angående NWT som beskrivs drevs inte av Journalistförbundet över huvud taget, utan av Unionen.
Medlingsinstitutet har bett skribenten
Eberhard Stüber att besvara kritiken:
Poängen i mitt kapitel om fackets talerätt i Jämställdhetsnämnden är en rad allvarliga tillämpningsproblem med gällande regelverk. Lagstiftaren förutsåg aldrig problemen med att fackliga organisationer på det lokala planet ska inta dubbla roller. Facken förväntas samverka över avtalsgränserna i samband med en jämställdhetsanalys av lönesättningen. I denna roll ska samtliga anställdas löner uppmärksammas, även lönerna för oorganiserade. Samtidigt ska facket för de egna medlemmarna få ett så gynnsamt utfall som möjligt i samband med lönerevisioner.
Artikeln uppmärksammar att fackens talerätt nästan aldrig utnyttjas och när det sker, så görs det på ett sätt som knappast kan ha varit lagstiftarens avsikt. Min primära kritik riktas således mot bristerna i regelverket och inte emot det fåtal organisationer som försökt att tillämpa det. Det jag bl.a. visar är att berörda fackliga organisationer aldrig agerat samfällt vid de fyra tillfällen när talerätten har utnyttjats. Men att facken förväntas samverka över avtalsgränserna är just poängen med själva regelverket. I det ena ärendet som berör Journalistförbundet kan det mycket väl vara så, att det var just deras representanter som på det lokala planet drev på att en jämställdhetsanalys kom till stånd. Likväl framgår det av handlingarna att ”kartläggningen har skett i en partssammansatt grupp” och att de organisationer som fanns representerade var SJF, GF och HTF.
Om SJF menar att det i praktiken inte funnits någon lokal samverkansgrupp borde organisationen uppmärksammat den frågan i en protokollsanmärkning. En sådan anmärkning påverkar JämO:s/DO:s eller nämndens bedömning. I så fall ska en lönekartläggning granskas särskilt noggrant. Den metod som jag tillämpat när jag analyserat Jämställdhetsnämndens rättspraxis är att utgå ifrån handlingarna. Det är den metoden som är bruklig vid all analys av rättspraxis. SJF har däremot gjort ett korrekt påpekande att Unionen* var part i målet AD 2008 nr 63.
Slutsatsen i mitt bidrag är således inte att Journalistförbundet, Psykologförbundet, FTF eller SSR har agerat klandervärt, utan att lönekartläggningsbestämmelserna på denna punkt behöver ses över för att bli mera ändamålsenliga. Ett alternativ kan vara att parterna utnyttjar kommande avtalsrörelse och utvecklar kollektivavtalsbaserade lösningar som är samordnade på branschnivå.
*Unionen bildades den 1 januari 2008 genom ett samgående mellan HTF och Sif.