Arbetstidslagen

Arbetstidslagen har regler om hur mycket man får arbeta per dygn, per vecka och per år. Den tar upp jourtid och beredskap, vilka raster och pauser man har rätt till och vad som gäller för nattvila.

Arbetstidslagen kan avtalas bort genom kollektivavtal.

Ordinarie arbetstid ska enligt lagen vara högst 40 timmar under en arbetsvecka. Vid behov kan den i stället vara 40 timmar i genomsnitt under en period på fyra veckor.

För de som är under 18 år finns dessutom särskilda regler i arbetsmiljölagen om hur de får arbeta.

Lagen talar om olika former av arbetstid. Jourtid är när man finns på jobbet och är redo att rycka in. Med övertid menas sådan arbetstid som överstiger ordinarie arbetstid. Som mest får man jobba över 48 timmar under en period på fyra veckor eller 200 timmar under ett arbetsår.

Man ska ha en veckovila på minst 36 timmar under en sjudagarsperiod. Om det är möjligt ska ledigheten förläggas till veckoslutet. Normalt ska man ha en nattvila och tiden mellan 24 och 05 ska ingå i den. Raster ska ligga så att man inte jobbar mer än fem timmar i följd.

Arbetstidslagen gäller, med vissa undantag, allt arbete som utförs i Sverige. Lagen gäller oavsett om det är fråga om ett svenskt eller ett utländskt företag, så länge verksamheten bedrivs här.

Arbetstidslagen kan avtalas bort genom kollektivavtal. Kollektivavtalet kan då antingen ersätta hela lagen eller vissa delar av den. Vilka regler som kan avtalas bort anges i lagens tredje paragraf.

Arbetstidslagen bygger delvis på obligatoriska EU-regler i direktivet 2003/88/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden. Direktivet tillåter att parterna sluter kollektivavtal om arbetstiden, men det innehåller vissa minimiregler om veckovila, dygnsvila och sammanlagd veckoarbetstid.

Arbetsmiljöverket har tillsyn över arbetstidslagen och kan medge undantag från vissa av lagens regler. Arbetsmiljöverket har inte tillsyn över kollektivavtal och kan därför inte bedöma om de anses följa lagen. Arbetsmiljöverket prövar inte heller om kollektivavtal uppfyller direktivets krav. En sådan prövning kan slutligt göras av EG domstolen.

Länk till lagtexten